Bröstcancer

Bröstcancer har redan länge varit den vanligaste cancerformen hos finländska kvinnor. Årligen insjuknar omkring 5 000 kvinnor i bröstcancer och nästan var åttonde kvinna drabbas av sjukdomen. Hos män är bröstcancer sällsynt.

Bröstcancer uppkommer när de friska och godartade cellerna i bröstvävnaden börjar ombildas till elakartade.

Förekomsten av bröstcancer (Nordcan)

Risken för bröstcancer ökar med åldern. Cirka hälften av bröstcancerfallen upptäcks hos kvinnor över 60 års ålder, cirka en fjärdedel mellan 25 och 49 och en fjärdedel mellan 50 och 59 års ålder. Bara några kvinnor yngre än 25 år insjuknar årligen i bröstcancer.

I bröstet finns 15–20 körtelsegment (lobulus) som avgränsas från varandra av bindväv. Körtelsegmenten förenas av små mjölkgångar (ductus). Den vanligaste typen av bröstcancer utgår från mjölkgångarnas celler och kallas därför duktal. Största delen av bröstcancrarna är duktala. Den typ som förekommer i körtelsegmenten kallas lobulär.

Bröstcancer som utgår från andra vävnadstyper (tubulär, mucinös, medullär och papillär, inflammatorisk och Pagets sjukdom) är sällsynta.

Sjukdomsfas, differentiering och spridningsgrad av cancer

Prognosen för bröstcancer har blivit bättre eftersom cancerfallen upptäcks tidigare och behandlingsmetoderna har utvecklats. För närvarande är nästan 90 procent av bröstcancerpatienterna vid liv fem år efter att sjukdomen har konstaterats.

Bröstcancerscreening har som målsättning att upptäcka bröstcancer så tidigt som möjligt. Kommunerna i Finland ordnar vartannat år kostnadsfri screening för kvinnor i åldern 50–59 och för de kvinnor i åldern 60–69 som är födda 1947 eller senare. Den kostnadsfria bröstcancerscreeningen utvidgas stegvis i alla kommuner till kvinnor i åldern 60–69. Vid screeningen används mammografi, det vill säga röntgenbilder av brösten.

Screening av bröstcancer

Bröstens storlek, form och fasthet varierar med åldern, men också under menscykeln och vid graviditet och amning. Det är lättare att upptäcka förändringar och symtom i brösten om man följer med dem regelbundet. Det rekommenderas att man själv regelbundet undersöker brösten

Orsaker

Man känner inte ännu till alla orsaker till bröstcancer. Det man vet är att hormonella faktorer påverkar uppkomsten av bröstcancer. Om menstruationerna har börjat vid tidig ålder eller om klimakteriet kommer sent är risken för bröstcancer något förhöjd. Barnlöshet eller första förlossning först efter 30 års ålder ökar risken för bröstcancer.

Hormonsubstitutionsbehandling mot klimakteriebesvär ökar risken för bröstcancer, speciellt om den räcker mer än fem år och om man använder både östrogen och gulkroppshormon (progestin). Det är allt skäl att noga överväga insättandet av hormonsubstitutionsbehandling. P-piller tycks inte påverka risken att insjukna.

Också övervikt, riklig alkoholanvändning och strålbehandling på bröstkorgens område vid ung ålder ökar risken att drabbas av bröstcancer. Patienter som har fått strålbehandling på bröstområdet rekommenderas vanligen uppföljning av brösten. Uppföljningen omfattar oftast ultraljuds- eller magnetundersökning eller mammografi med ett till två års intervall.

Cancerförebyggande (Utan cancer)

Vad förorsakar cancer?

Ärftlighet vid bröstcancer

Det har uppskattats att 5–10 procent av bröstcancerfallen beror på ärftlig benägenhet. Bröstcancerns ärftlighet har varit föremål för livlig forskning under de senaste åren. Nu för tiden känner man till två gener som klart ökar risken för bröstcancer: BRCA1 och BRCA2. Risken att insjukna i bröstcancer för bärare av mutationerna är 44–78 procent för BRCA1 och 31–56 procent för BRCA2. Dessutom har bärare av dessa genmutationer 20–40 procents risk att få cancer i äggstockarna.

Det är allt skäl att närmare överväga möjligheten av ärftlig benägenhet för bröst- eller äggstockscancer om patientens föräldrar, syskon eller barn har dessa cancerformer. Det kan också vara fråga om ärftlig benägenhet om bröstcancern har upptäckts vid mycket ung ålder eller om samma patient har både bröst- och äggstockscancer.

Det är bra att utreda ärftlig benägenhet för bröstcancer om

  • du har insjuknat i bröst- eller äggstockscancer vid under 30 års ålder
  • två första gradens släktingar (föräldrar, syskon eller barn) har bröst- eller äggstockscancer och åtminstone den ena har insjuknat vid under 40 års ålder
  • tre eller flera första gradens släktingar har bröst- eller äggstockscancer och åtminstone en av dem har insjuknat vid under 50 års ålder
  • fyra första grandens släktingar har bröst- eller äggstockscancer oberoende av ålder
  • du förutom bröstcancer också har äggstockscancer
  • du är ung och har dubbelsidig bröstcancer eller
  • du är man och har insjuknat i bröstcancer.

Ärftlig benägenhet innebär inte att man nödvändigtvis får bröstcancer, utan risken att insjukna är större än vanligt. Vid sidan av de ovannämnda BRCA-generna känner man till andra genfel som ökar risken för bröstcancer, men betydligt mindre än BRCA-mutationerna.

Ärftligheten av cancer

Ärftlighetsrådgivning

För cancersläkter rekommenderas årlig uppföljning. Mammografi och ultraljuds- eller magnetundersökning görs vanligen med ett års och läkarundersökning med 6–12 månaders intervall. Uppföljningen inleds vanligen vid 25–30 års ålder eller 5–10 år tidigare än den yngsta släktingen har insjuknat. Det lönar sig inte att inleda uppföljningen före 25 års ålder.

Skyddande faktorer

Det är inte möjligt att förebygga bröstcancer, men motion, amning och att undvika övervikt minskar risken.

Symtom

Nu för tiden upptäcks cirka var fjärde bröstcancer vid mammografiundersökning utan att kvinnan själv har märkt något speciellt.

Det vanligaste symtomet på bröstcancer är en knöl i bröstet. Största delen av bröstknölarna är ändå godartade, till exempel vätskeblåsor (cystor). Ibland kan det första symtomet vara en knöl i armhålan. Vanligen är cancern smärtfri, men den kan också orsaka smärta eller stickningar i bröstet.

Lär känna dina bröst (Utan cancer)

Ett symtom på bröstcancer kan ibland vara klar eller blodig vätska som utsöndras ur bröstvårtan. Hos var tionde kvinna ligger bröstcancer bakom detta symtom.

Rodnad och svullnad i bröstet beror vanligen på inflammation i bröstkörteln (mastit). Den behandlas med antibiotika. I sällsynta fall beror dessa symtom på cancer (så kallad inflammatorisk bröstcancer) och då går inflammationen inte om med antibiotika. Hudutslag på vårtgården kan vara symtom på Pagets sjukdom, och då kan det finnas områden med cancervävnad eller förstadier till cancer i bröstvårtan.

Nu för tiden är det rätt sällsynt att bröstcancer upptäcks först när den är utspridd och har skickat metastaser. Metastaserna ger olika symtom beroende på var de befinner sig. Metastaser i skelettet ger till exempel smärta i de stora benen medan metastaser i levern ger fyllnadskänsla, aptitlöshet, illamående och avmagring.

Undersökningar

Om det finns en knöl i bröstet undersöker läkaren bröstet och skickar patienten på en röntgenundersökning som kallas mammografi. Om mammografin ger anledning att misstänka cancer görs vid behov en ultraljudsundersökning. I specialfall kan bröstet undersökas med magnetkamera. I samband med dessa undersökningar tas vid behov ett nålprov eller vävnadsprov från knölen, som säkerställer om det är fråga om en elakartad förändring.

Om någon av undersökningarna väcker misstanke om cancer eller visar att det är cancer hänvisas patienten till operation.

Om läkarundersökningen, mammografin, ultraljudsundersökningen och nålprovet tyder på en godartad förändring följer man upp patienten. I praktiken görs undersökningarna och palpation (att känna med handen) av bröstet med 1–2 års intervall. Undersökningarna tidigareläggs om det uppkommer nya symtom eller förändringar i bröstet.

Den bästa metoden för att konstatera godartade cystor är ultraljudsundersökning. Vanligtvis undersöks cystan också med mammografi eftersom det ibland kan förekomma cancer i samband med cystor. Cystavätskan undersöks med mikroskop. Om cystan ger symtom töms den med en nål.

Orsaken till klar eller blodig vätska från bröstvårtan utreds genom att spruta in kontrastmedel i mjölkgången. Undersökningen kallas galaktografi eller duktografi. Genast efter insprutningen tas mammografi som kan avslöja en tumör inne i mjölkgången.

Hur cancer konstateras och undersöks

Klassificering

Valet av behandling av bröstcancer och patientens prognos beror i första hand på hur utbredd tumören är, vilket anges av den så kallade TMN-klassificeringen. I TMN-klassificeringen anger T (tumor) hur tumören har trängt in i omgivningen, N (node) spridning till närliggande lymfkörtlar och M (metastasis) eventuella metastaser. Lymfkörtlarna är små bönliknande filter som lymfvätskan strömmar igenom.

Det förekommer tidiga så kallade in situ-former av bröstcancer, där de elakartade cellerna inte har trängt djupare in i bröstvävnaden utan finns bara inne i mjölkgången eller körtelsegmentet. Förstadium till cancer i mjölkgången kallas duktalt carcinoma in situ (DCIS), medan förstadium till lobulär bröstcancer kallas lobulärt neoplasia in situ (LIN). Förstadium till bröstcancer skickar inte metastaser och deras prognos är god.

Bröstcancer skickar i typiska fall metastaser till benbyggnaden, lungorna, levern eller hjärnan.

Klassificering av bröstcancer enligt tumörens utbredning

T1N0 Cancersvulstens diameter är högst 2 cm (T1) och det finns ingen cancervävnad i armhålans lymfkörtlar (N0).
T2N0 Cancersvulstens diameter är 2,1–5 cm och det finns ingen cancervävnad i armhålans lymfkörtlar.
T3N0 Cancersvulstens diameter är mer än 5 cm och det finns ingen cancervävnad i armhålans lymfkörtlar.
T1–3N1 Cancersvulstens diameter som ovan och det finns cancervävnad i armhålans lymfkörtlar.
T4N0–2 och T1–3N2–3 T4 innebär en tumör som är fästad vid huden eller bröstkorgen. Vid N2-tumörer finns det sammanväxta lymfkörtlar med tumörvävnad i armhålan och i klassen N3 har cancern spritt sig till lymfkörtlarna bredvid bröstbenet.
M1 Cancersvulsten har redan när den upptäcks hunnit skicka metastaser utanför lymfkörtlarna.

Vid sidan av utbredningen inverkar också cancercellernas grad av differentiering (gradus) på valet av behandling och på behandlingsresultatet. Differentieringen beskriver hur mycket tumörcellernas sätt att växa, deras utseende och celldelning avviker från den normala bröstvävnaden. Bröstcancer indelas i tre differentieringsgrader (gradus 1–3) enligt det mikroskopiska fyndet. Ju bättre differentierad cancercellen är – alltså ju mera den liknar den normala cellstrukturen – desto långsammare växer cancern vanligen och desto senare skickar den metastaser. Gradus 1 är en typ med god prognos som ligger närmare normalvävnaden och gradus 3 en typ med rikligt med celler som delar sig. Gradus 2 är en mellanform.

Sjukdomsfas, differentiering och spridningsgrad av cancer

Behandling

Innan behandlingen inleds klassificeras bröstcancern enligt biologiska prognosfaktorer och hur utbredd den är.

Behandling och rehabilitering av cancer

Behandling av bröstcancer består ofta av operation, strålbehandling och läkemedelsbehandling som cytostatika, hormonella behandlingar och i specialfall antikroppsbehandling. Beroende på cancerns art och hur utbredd den är rekommenderas patienten alla behandlingsformer eller endast en del.

Operation vid bröstcancer

Operation är det primära och vanligaste sättet att behandla bröstcancer. Ett undantag är ovanlig inflammatorisk bröstcancer, där behandlingen oftast inleds med cytostatika. Inflammatorisk bröstcancer opereras inte förrän de inflammatoriska förändringarna i bröstet har lugnat sig.

Med hjälp av operation strävar man efter att avlägsna cancervävnad från bröstet och vid behov från armhålan. Det finns många olika operationsmetoder.

I samband med operation av bröstcancer undersöker man också ifall det finns metastaser i armhålans lymfkörtlar. Det är viktigt, eftersom bröstcancer oftast sprids via lymfvägarna till armhålan på den sida kroppen där tumören sitter.

Genom en undersökning av portvaktskörtlarna (biopsi) kan man identifiera den lymfkörtel eller de lymfkörtlar dit lymfvätskan rör sig först från bröstet. Den här eller dessa lymfkörtlar är bra indikatorer på tillståndet för hela armhålans lymfkärlsområde. Om det inte finns tumörvävnad i portvaktskörtlarna behöver man inte operera några andra lymfkärl i armhålan heller.

Bröstbevarande operation (sektorsektion) innebär att endast en del av bröstet tas bort. Tumören opereras bort så att man tar med entydigt frisk vävnad runt den. Tumörer som lämpar sig för bröstbevarande operation är sådana som kan avlägsnas utan att bröstets utseende lider orimligt mycket. Ifall brösten är små eller medelstora lämpar sig i praktiken tumörer som är maximalt 2 cm stora för bröstbevarande operation. Från stora bröst kan man avlägsna tumörer som är 3–4 cm stora.

För de flesta patienter med bröstcancer är en bröstbevarande operation möjlig. Det rekommenderas dock inte ifall tumören är stor, det finns flera metastaser och de befinner sig långt borta från varandra eller bröstet redan tidigare har fått strålbehandling.

Tömning av armhålan (axillutrymning) innebär att man avlägsnar lymfkörtlarna i armhålan. I samband med operationen töms armhålan på fett och lymfatisk vävnad. Det behövs ifall man hittar cancerceller i undersökningen av portvaktskörteln. Vid axillutrymning av armhålan kan armens lymfcirkulation störas, vilket kan leda till att armen senare sväller upp. Svullnad förebyggs genom att stretcha och röra på armen.

Vid så kallad mastektomi avlägsnas hela bröstkörtelvävnaden antingen med huden, eller så att huden bevaras. Hela bröstet avlägsnas oftast ifall tumören är stor, det finns flera tumörer (en multifokal tumör), om det förekommer mycket förstadier till tumörer (DCIS) eller om risken för återfall annars är speciellt stor.

Operation vid återfall. Bröstcancer med återfall kan endast sällan botas. I sådana fall är behandlingen operation. Operationen kan kompletteras med läkemedelsbehandling och ibland också med strålbehandling.

En operation där man återskapar bröstet, en så kallad rekonstruktion av bröstet, görs oftast inte förrän det har gått två år sedan bröstcancern behandlades. Ibland kan operationen göras genast i samband med att bröstet tas bort, om risken att cancern ska återkomma är väldigt liten.

En rekonstruktion är möjlig om patienten så önskar ifall bröstcancern inte har kommit tillbaka och patientens allmäntillstånd är bra. Man kan inte skapa ett bröst som ser precis likadant ut som det gamla, men resultatet är oftast kosmetiskt tillfredsställande och patienten slipper använda protes.

Ibland kan man också omforma det friska bröstet i samband med en rekonstruktion, speciellt om bröstet är väldigt stort.

Det finns många rekonstruktionsmetoder. Den opererande plastikkirurgen och patienten väljer rekonstruktionsmetod tillsammans. Vilken teknik som används bestäms bland annat av hur stort det kvarvarande bröstet är, hur mycket vävnad som finns i bröstkorgens vägg, eventuell tidigare strålbehandling och patientens kroppsbyggnad.

Implantat. Ett implantat innebär att man sätter in en protes fylld med silikon eller koksalt under bröstmuskeln. Det här är ett litet ingrepp, men det lämpar sig då man formar ett litet bröst och det finns tillräckligt vävnad kvar i bröstkorgens vägg.

LD-lambå. I LD-lambåmetoden vänder man upp den breda ryggmuskeln (latissimus dorsi) tillsammans med en liten hudbit mot bröstkorgens framvägg. Under den lägger man in ett implantat. Metoden ger oftast ett bra, mjukt bröst. LD-metoden innebär en större operation än med enbart implantat, men operationen är mindre än om TRAM-teknik används.

TRAM. Vid användning av TRAM-teknik tar man muskelvävnad från den raka bukmuskeln och det nya bröstet formas av den egna vävnaden. I samband med operationen måste patienten vara på sjukhus i mellan fem dagar och två veckor. Bröstvårtan och vårtgården konstrueras efter ungefär ett halvt år.

Läs mer om rekonstruktionsoperationer av bröst:

Patientguide om rekonstruktion av bröstet (pdf, på finska)

Strålbehandling

Strålbehandling är joniserande strålning som påverkar speciellt celler som är i delningsfasen, och därför förstörs främst cancerceller.

Det kan bli kvar cancerceller i och kring bröstet och i lymfgångarna i närheten även om den synliga tumören har avlägsnats kirurgiskt. Strålbehandling minskar risken för att bröstcancern kommer tillbaka och förbättrar på så vis patientens prognos.

Efter en bröstbevarande operation ges i praktiken alltid strålbehandling. Om man har hittat tumörvävnad i armhålans lymfkörtlar ger man strålbehandling också i armhålan och området kring nyckelbenet.

Det är inte alltid nödvändigt med strålbehandling efter att bröstet har avlägsnats. Strålbehandling ges oftast när det har funnits tumörvävnad i armhålornas lymfkörtlar eller när det finns ovanligt stor risk för återfall. I sådana fall inriktas strålbehandlingen på bröstkorgsväggen på den opererade sidan, armhålan, det lymfatiska området bredvid bröstbenet och kring nyckelbenet.

Området där man ger strålbehandling efter en bröstcanceroperation planeras individuellt och lokaliseras med röntgenundersökning (simulator). Strålbehandling ges fem gånger per vecka och behandlingen tar några minuter per gång. Behandlingen räcker oftast sammanlagt 3–6 veckor beroende på tumören och strålbehandlingstekniken.

Den strålbehandling som ges efter en bröstcanceroperation orsakar rätt få direkta biverkningar. Ofta arbetar patienterna under behandlingen.

Majoriteten av de biverkningar som strålbehandling orsakar är övergående.

Strålbehandling och dess biverkningar 

Läkemedelsbehandlingar

Vanligen lyckas man avlägsna all synlig tumörvävnad i samband med operationen. Cancerceller kan dock ha spritt sig till andra delar av kroppen innan operationen antingen via lymfkärlen eller via blodomloppet.

Läkemedelsbehandling efter operation rekommenderas om risken att sjukdomen återkommer är över tio procent under tio år. Adjuvant läkemedelsbehandling (tilläggsbehandling eller understödande behandling) minskar risken för att bröstcancern återkommer och förlänger patienternas medellivslängd.

Adjuvant behandling rekommenderas oftast om man har hittat tumörvävnad i armhålans lymfkörtlar eller om risken för återfall av cancern är stor. Adjuvant behandling kan bestå av hormonella behandlingar, cytostatika och antikroppsbehandlingar.

Med hjälp av läkemedelsbehandling som ges innan operationen försöker man förminska tumören så att en operation är möjlig. Läkemedelsbehandling före operation används också ifall tumören sitter fast i omgivningen så att man inte kan operera den eller den är alltför stor att operera. Det här kallas neodajuvant behandling eller primär läkemedelsbehandling.

Vid behandlingen används samma cytostatika som efter en operation. Man kan också använda hormonell behandling om tumören är hormonberoende eller om en cytostatikabehandling är alltför tung för patienten.

Cytostatika

Cytostatika är mediciner som förstör cancerceller. Cytostatika tar sig ut i kroppen via blodomloppet.

Cytostatikabehandling kan inledas med en sorts cytostatika eller en kombination av flera. Vid behandling av bröstcancer används oftast docetaxel eller CEF- eller CMF-kombinationer. De här kombinationerna innehåller cyklofosfamid (C), 5-fluorouracil (F) och epirubicin (E) eller metotrexat (M). Medicinerna ges intravenöst via dropp på en poliklinik sex gånger var tredje eller fjärde vecka. Ibland kan en del av läkemedlen ges också i tablettform.

Droppet ges under ungefär en och en halv timme, varefter patienten kan gå hem. En del patienter jobbar under behandlingen eller är borta från jobbet några dagar i samband med behandlingen, men största delen är sjukskrivna under hela behandlingstiden med cytostatika.

Cytostatikabehandling orsakar ofta biverkningar som i de flesta fall är övergående.

Cytostatika och dess biverkningar

Man använder cytostatika också vid behandling av spridd bröstcancer, ifall hormonell behandling inte räcker. I praktiken är det ofta fråga om hormonoberoende (receptornegativ) cancer, snabbväxande metastaser eller stora metastaser i lungorna eller levern.

Målinriktade läkemedel

Ungefär 10-15 procent av patienter med bröstcancer har en tumör med en replikering av HER2-genen. Som adjuvant behandling för dessa patienter kan man också använda antikroppen trastuzumab.

Behandling ges vanligen i samband med cytostatika var tredje vecka i högst ett år. De målinriktade HER2-läkemedlen orsakar ibland hjärtsvikt och därför följer man med hjärtat hos patienter som äter dessa läkemedel.

Vid HER2-positiva fall av spridd bröstcancer kan man också använda trastuzumab eller lapatinib i tablettform. Man kan också använda nyare antikroppsbehandling (pertuzumab) eller en behandling som kombinerar trastuzumab och cytostatika i samma läkemedel (trastuzumab-emtansin). De här läkemedlen doseras intravenöst.

Hormonell behandling

En del bröstcancerceller använder sig av kroppens egna hormon, i praktiken östrogen. Meningen med hormonell behandling är att förhindra östrogenets inverkan.

Vid hormonkänslig (s.k. receptorpositiv) bröstcancer kan man använda hormonell behandling antingen som enda läkemedelsbehandling eller efter cytostatikabehandling. Även antiöstrogen (tamoxifen) eller aromatashämmare kan användas som hormonell behandling.

Vid hormonell behandling av unga kvinnor används oftast tamoxifen. Hos patienter som passerat klimakteriet kan man också använda antingen tamoxifen eller aromatashämmare. Aromatashämmarnas verkan baserar sig på deras förmåga att förhindra östrogenproduktion utanför äggstockarna. De fungerar bara ifall patienten har genomgått klimakteriet eller äggstockarnas funktion har avslutats på konstgjord väg.

Hormonell behandling räcker vanligtvis fem år, ibland längre.

Primär hormonell adjuvant behandling av bröstcancer hos män är tamoxifen.

Hormonell behandling av bröstcancer som kommit tillbaka. Hormonreceptorpositiv bröstcancer som kommit tillbaka behandlas oftast i första hand hormonellt. Vid spridd cancer kan man använda olika hormonella behandlingar och cytostatika turvis. Man kan också följa med sjukdomens tillstånd utan behandling mellan behandlingsperioderna.

Behandling av symtom

Det är också möjligt att behandla olika symtom orsakade av bröstcancer. Man försöker hitta den värkmedicin som fungerar bäst för var och en.

Vid behandling av metastaser i skelettet kan man använda bisfosfonater eller denosumab som stärker skelettet och lindrar smärtan. Lokal strålbehandling lindrar också oftast effektivt smärta i skelettet.

Man kan minska eller förhindra hjärnsymtom med strålbehandling och kortisonpreparat. Strålbehandling lugnar också oftast ner metastaser på huden eller i lymfkörtlarna. Ibland kan metastaser i lungorna eller lungsäcken producera vätska som fyller lungsäcken och försvårar andningen.

Behandling av klimakteriesymtom och bröstcancer. Hormonbehandlingar (substitutionsbehandlingar) som innehåller östrogen och gulkroppshormon (progestin) eller endast östrogenbehandling ökar risken för återfall vid bröstcancer, varför de inte rekommenderas för personer som haft bröstcancer.

Graviditet, amning och bröstcancer. Det är ofta svårt att upptäcka bröstcancer under en graviditet, eftersom brösten ofta är svullna och man försöker undvika röntgenundersökningar. Man kan vid behov utföra mammografi, bara man skyddar magen. Ultraljudsundersökning är trygg och orsakar inga biverkningar.

Man kan operera bröstet och armhålan och undersöka portvaktskörteln också under graviditeten. Man kan ge cytostatikabehandling under den senare delen av graviditeten, om man anser det nödvändigt. Strålbehandling genomförs vanligen inte under graviditeten, utan den ges först efter förlossningen.

Cytostatikabehandlingar kan leda till nedsatt fertilitet speciellt hos kvinnor över 30.

Patienten kan sällan amma med det behandlade bröstet efter en bröstbevarande operation och strålbehandling. Däremot fungerar amningen normalt med det andra bröstet.

Uppföljning, återfall och prognos

Uppföljningen börjar då operationen och den understödjande behandlingen (adjuvant behandling) är över. Det första uppföljningsbesöket är vanligtvis ungefär tre månader efter att behandlingen har avslutats. Målet med det här besöket är att konstatera biverkningar som beror på behandlingarna och lindra dem. Uppföljningsbesöken infaller normalt ungefär en gång per år, ibland mer sällan.

Målet med mammografiuppföljning är att upptäcka återfall av bröstcancern tidigt, för då kan behandlingen vara kurativ (botande). Av samma orsak är det viktigt att följa med också det andra bröstet.

Det rekommenderas att man går på mammografiundersökningar minst vartannat år. Det lönar sig också att utnyttja avgiftsfria screening-mammografier. En mammografiundersökning kan vid behov kompletteras med en ultraljudsundersökning av brösten eller operationsområdet. Andra bild- eller laboratorieundersökningar ger ingen nytta för symtomfria patienter.

Under uppföljningen försöker man också upptäcka eventuella sena biverkningar och behandla dem.

60 procent av återfallen vid bröstcancer uppkommer inom de fem första åren efter operationen. Ibland kan återfall vid bröstcancer uppkomma först flera år eller till och med årtionden senare.

De vanligaste platserna för återfall är området kring operationsärret, armhålan, området ovanför nyckelbenet, skelettet, lungorna, levern och hjärnan. Återfall på huden syns som ett rött utslag med ojämna kanter eller lokala hudknölar. Också förstorade lymfkörtlar i armhålan eller kring nyckelbenet kan vara ett tecken på återfall.

Noggrannare undersökningar behövs först om man misstänker återfall av bröstcancern. I sådana fall tar man en lungbild, gör en ultraljudsundersökning av magen och en isotopkartläggning och eventuellt en röntgenundersökning av skelettet. Ibland behövs dessutom datortomografi (skiktröntgen) eller magnetundersökning. Också laboratorieundersökningar kan behövas.

Man kan inte bestämma en enskild bröstcancerpatients prognos exakt. Man kan ändå uppskatta risken för återfall av cancern genom så kallade prognostiska faktorer. Den viktigaste faktorn som förutsäger återfall är om det finns cancer i armhålans lymfkörtlar. Andra faktorer som ökar risken för återfall är stora tumörer, avsaknad av hormonreceptorer, dålig differentiering och stor delningshastighet hos cancercellerna samt om patienten är ung.

I enlighet med detta är risken för återfall väldigt liten ifall tumören är mindre än en centimeter i diameter, om den är hormonberoende och om det inte finns cancer i lymfkörtlarna.

Prognosen för bröstcancer har hela tiden blivit bättre eftersom cancerfallen upptäcks tidigare och behandlingsmetoderna har utvecklats. För närvarande är nästan 90 procent av bröstcancerpatienterna vid liv fem år efter att sjukdomen har konstaterats. Största delen av dem tillfrisknar fullständigt.

Om bröstcancern har bildat metastaser annat än lokalt kan den inte botas helt. Hur cancersjukdomarna framskrider är mycket individuellt och beror på många saker, såsom cancertypen, patientens ålder och grundkondition.

 

Källor

Jahkola T, Hietanen H, Kuokkanen H, Rosenberg L, Rautalahti M. Rinnankorjausleikkauksen käsikirja. Helsingfors: Cancerpatienterna i Finland r.f.

Joensuu H, Huovinen R, Leidenius M, Suominen S. Rintasyöpä. I boken: Joensuu H, Roberts PJ, Kellokumpu-Lehtinen P-L, Jyrkkiö S, Kouri M, Teppo L, red. Syöpätaudit. Helsingfors: Kustannus Oy Duodecim, 2013, s. 595–620.

Joensuu H, Rosenberg-Ryhänen L. Rintasyöpäpotilaan opas. Helsingfors: Cancerpatienterna i Finland r.f., 2014.

Finlands Bröstcancergrupp. Rintasyövän valtakunnallinen diagnostiikka- ja hoitosuositus. Helsingfors, 2013.

Vehmanen L. Rintasyöpä: toteaminen ja ennuste. Lääkärikirja Duodecim.  [Elektroniskt material, www.terveyskirjasto.fi, uppdaterad 10.4.2012]

Artikeln är granskad av specialistläkaren i cancersjukdomar och strålbehandling, docent Pia Vihinen.