Syöpä-lehti
2023

Under cancerbehandlingar bör man undvika alkohol

Etanolen i alkohol är i sig en karcinogen som man vet att är cancerframkallande. Alkoholen kan dessutom samverka med de läkemedel som används vid behandlingen av cancer. Särskilt kan effekten hos smärtstillande medel under påverkan av alkohol öka på ett oförutsägbart sätt.

”Vi frågar alltid i blanketten för förhandsuppgifter hur mycket alkohol patienten använder. Det är vanligt att de som har alkoholproblem underskattar mängden en aning. Å andra sidan kan de patienter som tar bra hand om sig oroa sig i onödan. Man behöver till exempel inte avstå från att skåla till någons ära på en fest, trots att man har cancerbehandlingar på gång”, konstaterar specialistläkaren i cancersjukdomar Sirkku Jyrkkiö.

Drickandet är ett svårt samtalsämne på läkarmottagningar, för det ger lätt upphov till uppfattningar om hälsoterrorism. Det är emellertid inte meningen, utan målet är ett så bra behandlingsresultat som möjligt. Cancerbehandlingarna räcker i allmänhet cirka 4–6 månader, ibland längre. Ur behandlingssynpunkt är cancerfallen individuella, men i regel har man tagit den ståndpunkten att man inte ska använda alkohol när man behandlas med cancerläkemedel. Då står man på säker grund.

 

– Under själva behandlingen är problemet främst att alkoholen kan inverka på hur cancerläkemedlen lämnar kroppen och leda till att läkemedelsmetabolismen inte fungerar som den ska. Då kan man få större biverkningar. Typiska biverkningar är till exempel försämrad blodcellsproduktion, infektionskänslighet, skador på njurarna, skador på slemhinnorna och förhöjda levervärden. Allt det här ser vi också annars, men under påverkan av alkohol kan de uppträda starkare, förklarar Jyrkkiö.

Effekter på allmänkonditionen

Om man redan har en underliggande långvarig storkonsumtion av alkohol och har utvecklat levercirros, försvårar det cancerbehandlingen avsevärt. Något som är mindre känt är förresten att regelbundet bruk av alkohol orsakar diarré, vilket också återspeglar sig i allmänkonditionen. Det är också annars en bra idé att hålla en paus i drickandet, för det ger kroppen en möjlighet att återhämta sig.

”I allmänhet reagerar patienterna bra på rekommendationen. Visserligen kan de som har utvecklat ett beroende uppleva det som mycket svårt och fortsätter kanske dricka. Alkoholism är också förknippad med vägran att erkänna problemet och med att underskatta det och som läkare kan vi ju naturligtvis inte lägga oss i det, även om vi skulle märka det. Särskilt i de åldersgrupper där det förekommer mest cancer, är också alkoholanvändningen stor.”

Jyrkkiö själv ser det så att det största problemet med avseende på alkohol är den positiva attityden till alkohol i Finland. Det innebär ett underskattande av olägenheterna och att det serveras alkohol på många ställen och i många situationer. Många uppmärksammar också det att någon inte dricker. Överlag uppmuntrar det sociala livet till alkoholbruk och på sätt och vis utövas det också påtryckning för att man ska dricka.

”En bra sak är att det bland de unga under de senaste åren har börjat finnas allt flera som är helt nyktra. Samtidigt finns det alltjämt unga som verkligen dricker mycket, dessutom har det blivit vanligare med blandmissbruk med läkemedel. Särskilt för kvinnokroppen är det till skada att varje dag utsätta sig för alkohol. Detta alltså också i det fallet att det bara är fråga om ett glas.”

Alkohol gör en dålig situation sämre

Man tar ofta till alkohol för att lindra olika slag av ångest- och depressionssymtom. Att få en cancerdiagnos innebär verkligen en kris. Om man är van att använda alkohol som en slags tröst, kan ens första ingivelse vara att ta till flaskan. Den gamla sanningen gäller dock även här: det går aldrig så dåligt att man inte kan göra det värre genom att dricka.

Många vill veta om det finns en säker mängd som man kan dricka, som inte är till skada för hälsan. I Finland har man som måttlig risk fastställt 14 portioner i veckan för män och 7 för kvinnor. Medicinska direktören för A-klinikka Kaarlo Simojoki har dock kritiserat gränsen för ett tryggt alkoholbruk hos oss som för högt. Dessutom tolkar många siffrorna som ett slags målvärde, trots att tanken uttryckligen är att man ska hålla sig under riskgränsen.

”Faktum är att alkohol är ett giftigt ämne för människan, det kommer man inte ifrån. Det är också en underliggande faktor vid många fall av cancer. Också ett måttligt bruk av alkohol höjer på längre sikt risken för cancer”, betonar Jyrkkiö.

”Upp till 40 procent av cancerfallen kunde förebyggas med sunda levnadsvanor och alkoholen är en av de mest betydande cancerriskerna som har samband med levnadsvanor. Ju mera alkohol man använder, dess större är risken att drabbas. I synnerhet när det gäller de stora sjukdomsgrupperna, såsom prostatacancer, bröstcancer och tarmcancer finns det mycket vetenskaplig evidens för levnadsvanornas inverkan på prognosen.”

Riskfaktorerna har en tendens att hopas

Intag av alkohol orsakar cancer på många olika sätt. Den etanol som ingår i alkoholdrycker är en karcinogen som har klassificerats som cancerframkallande hos människan. Intag av alkohol höjer exempelvis östrogenhalten, vilket ökar risken för bröstcancer särskilt hos kvinnor efter klimakteriet. Alkoholen och dess biprodukter kan också orsaka inflammation i levern och levercirros. Man vet att 10–20 procent av patienterna med levercirros får levercancer.

I allmänhet hopas flera riskfaktorer hos samma människor, medan analogt de som följer en hälsosam diet ofta också motionerar mera, är normalviktiga och undviker överdrivet drickande.

”Alkoholens verkliga cancerbörda blir större av att alkoholen kombineras med andra cancerfarliga ämnen. Den allra sämsta kombinationen ur hälsosynpunkt är tobaksrökning och samtidigt intag av alkohol. Denna samanvändning höjer cancerrisken mångdubbelt jämfört med den risk de orsakar separat. Alkoholen fungerar som ett slags lösningsmedel som gör att tobakens skadliga föreningar absorberas lättare. Det vet man åtminstone att man i cancerförebyggande syfte inte har någon hälsonytta av att dricka alkohol.”

 

Text: Arja-Leena Paavola
Foto: Pasi Leino