Sexualiteten försvinner inte med cancern

Cancerbehandlingar orsakar ofta hormonella och fysiska förändringar som påverkar sexualiteten. Om man bara har möjlighet till det, lönar det sig ändå att hålla fast vid närhet, beröring och sex också under behandlingarna. Många kvinnor upplever att särskilt brösten och håret är en del av kvinnlighetens kvintessens, och att förlora dem kan slå hårt mot sexualiteten. Bröstcancer förekommer mest bland kvinnor över 50, men Mari Putkonen insjuknade redan när hon var 44 år. Eftersom det var en aggressiv form av cancer avlägsnades det ena bröstet helt 2013.

”I början gick såret upp igen och behövde behandlas i ett halvt år, så jag kunde inte använda någon bröstprotes på operationssåret. Jag kunde inte heller få någon bröstrekonstruktion på grund av risken för återfall. Till följd av behandlingarna tappade jag allt hår och all behåring på kroppen och kände mig helt bar, minns Mari Putkonen de inledande skedena av sin sjukdom.”

För Putkonen blev inverkan på den egna sexualiteten och på parförhållandet egentligen mindre än hon hade kunnat föreställa sig på förhand.

Fö”r mig var det verkligen tufft att bli sjuk. Min man och jag tog emot all hjälp vi kunde få och vi flängde omkring överallt för att prata om det. Vi var också hos en sexualterapeut. Min man har aldrig varit rädd för att röra mig och vår kärlek har hållits vid liv. Vi hade ett gott parförhållande och vi har alltid gillat att göra saker tillsammans.”

Attraktiv och välmående för sin egen skull

När operationssåret hade läkt var det dags att skaffa en bröstprotes. Putkonen bad sin man komma med som smakdomare.

”Han var på ett lite dråpligt sätt sakkunnig i valet av rätt modell och kommenterade att ”den där är för toppig, den där är för rund”, minns Putkonen med ett skratt.

”Jag kände mig som en hel kvinna även utan bröstet och håret. Men jag skaffade ändå peruk. När jag sedan såg min bild i spegeln med peruk på huvudet och bröstet på plats tänkte jag: ”Oj, vilken förändring.” Jag har också annars märkt att det ibland lönar sig att piffa upp sig litet helt för sin egen skull, då känner man sig attraktiv och välmående.”

Två år efter att hon blev sjuk deltog Mari och hennes man i en anpassningsträningskurs som ordnades av FPA. Det ordnas varje år kurser för cancerpatienter och en del av dem är avsedda för par. Kursen för par pågick i fem dagar och var verkligen nyttig.

”Vi var de yngsta deltagarna. Men det spelar ingen roll i vilken ålder man blir sjuk, samma problem ställs man inför. Det fanns läkare, psykologer och en sexualterapeut på plats. En del av programmet var gemensamt för alla, en del ordnades separat för män och för kvinnor. Också min man tyckte det var jättebra, även om han inte är så social som jag. För honom var det en bra grej att på kursen få möjlighet att prata med andra män.”

Smärtsamt med torra slemhinnor

Mari Putkonens cancer behandlades med antiöstrogenet Tamofen. Eftersom det var fråga om hormonpositiv cancer måste också äggstockarna avlägsnas. Det ledde till förtida menopausala symtom. I allmänhet torkar slemhinnorna till följd av cancerbehandlingar. Samlag kan kännas smärtsamma och leda till sårnader. För att förhindra detta rekommenderas att man använder glidsalva som fås i storbutiker, medan hormonhaltiga preparat från apotek inte kan användas vid hormonell cancer. Många får hjälp också av salvbaser.

”I kamratstödsgrupperna har jag hört att en del kvinnor som haft cancer kan få mycket ont vid samlag. Det kan vara tungt särskilt för sådana som inte är i en parrelation, men som gärna vill inleda ett nytt förhållande. Det är ändå viktigt att hålla fast vid sexualiteten, det ger en känsla av välbefinnande också mellan behandlingarna”, påpekar Putkonen.

Sexualterapeuter som jobbar med cancerpatienter rekommenderar särskilt singlar att också ha solosex för att upprätthålla sin sexuella energi.

Putkonen, som bor i Korpilahti, utbildade sig efter behandlingarna till kamratstödsperson och erfarenhetsexpert. Sedan grundade hon en kamratstödsgrupp i Jyväskylä. Inom ramen för frivilligarbetet har hon besökt patientgrupper för män och berättat sin egen sjukdomshistoria som kvinna. Männen frågade verkligen modigt om allt möjligt. De frågade till exempel om kvinnor också får problem med att få orgasm. Det är individuellt och beror på sjukdoms- och behandlingsfaserna.

”Det är skäl att komma ihåg att människan behöver beröring och sex, på sjukdomstillståndets villkor. Mig själv har beröring hjälpt också i det svåraste skedet, jag tror på vikten av närhet och att till exempel den sköna känsla en kram kan ge bidrar till att man börjar må bättre. Jag minns hur starkt det kändes när min man efter operationen med handen smekte det ställe där mitt bröst hade funnits. Jag fick en känsla av att jag nog blir frisk.”

Psykiskt har cancern påverkat Mari så att hon blivit allvarligare stämd. Den tidigare sorglösheten är försvunnen och gladlyntheten har kanske litet gått förlorad. Hon upplever det också som deprimerande när folk slösar bort sin tid till exempel på onödigt gräl. Vi borde njuta av livet. När hon blev sjuk blev hon helt konkret tvungen att inse hur förvånansvärt kort livet är.

”Jag rekommenderar att man tar emot all samtalshjälp man bara kan få och går in för kamratstöd. Det hjälper verkligen att prata. Sjukdomen har också sina olika faser. Jag fick veta att det kommer att kännas tomt när behandlingarna är över och alla vårdkontakter tar slut. Så var det också. Nu har jag fått papper på att jag är frisk”, säger Putkonen.

– Aptiten på livet har ökat. Jag har redan blivit mormor/farmor. När mitt barnbarn föddes grät jag av lycka för att jag fick se och uppleva det, men samtidigt sörjer jag över att sjukdomen kanske tar mig i förtid och att jag inte kommer att se mitt barnbarn växa upp. Jag är inte rädd för att dö, men för att livet ska bli på hälft. Ibland är det bättre dagar, ibland jävligt dåliga.

Arja-Leena Paavola
Foto Mikko Vähäniitty