Syöpä-lehti
2023

Lever – inte i rädsla

Hade inte musikproducenten och låtskrivaren Ilkka Vainio slutat dricka för fem år sedan, hade han knappast vänt sig till hälsocentralen med sina symtom, snarare till Alko som var närmare.  

Ilkka Vainio är nästan två meter lång, slank och sportig.  Han välkomnar mig hjärtligt i underhållningscentret Viikin viihdekeskus stora lokaler där han har sitt produktionsbolag och många andra musikmakare har arbetsrum och det också finns studiolokaler att hyra. Väggarna har fått en panel av bekanta artisters guld- och platinaskivor som producerats av Vainio.

Vainio opererades för tjocktarmscancer i mars 2020. Några veckor före den här intervjun gav kontrollblodproven honom rena papper. Följande kontroll som är litet större är på våren. Vainio upprepar ofta under intervjun sin tacksamhet såväl mot de behandlande läkarna, kirurgerna Tuula Ranta-Knuuttila och Antti Kivelä, sjukskötarna, blodgivarna som vännerna som stödde och peppade honom.

Ilkka Vainio föddes i en konstnärsfamilj i Kotka 1960. Hans far var sångaren och låtmakaren Juha Vainio, en av Finlands mest betydande och mest produktiva sånglyriker vid sidan om Reino Helismaa och Vexi Salmi. Senare flyttade familjen till Gäddvik i Esbo. Många blöta fester gick av stapeln i hemmet.

”Jag har också sett framgångsrika berättelser om tillnyktring. En av dem handlade om min far som inte drack under sina 17 sista levnadsår. Han gav mig en flaska sprit och sade, ”ta du, som ännu kan”.

”Idag spelar ni nog inte något alls”

Sjukhusen började fyllas av coronapatienter våren 2020 och Ilkka Vainio spelade basket.

”Plötsligt svartnade allt, det kändes som om jag skulle dö. Jag tänkte att jag kanske hade glömt att dricka, men jag hade en stor vattenflaska bredvid mig som jag hade druckit mycket ifrån. Jag var rädd att jag faller ihop där på parketten.”

Han hade varit ett par gånger till hälsocentralen för utmattning och fått inflammationshämmande värkmedicin mot nacksmärta. Sedan undrade hans hustru Elina Vainio över att de inte ens hade tagit blodprov och insisterade på att han skulle gå till läkare på nytt. Vainio kom att säga till läkaren att han är rädd att han har cancer.

Han gick på blodprov och återvände till arbetet. Läkaren ringde samma dag och uppmanade honom att gå direkt till sjukhuset för vidare undersökningar, eftersom hans hemoglobin var endast 65. Vainio sade att han just var på väg och spela basket.

”Läkaren sade rakt ut att ”idag spelar ni nog inte något alls, annars dör ni”, minns Vainio.

På Jorvs sjukhus blev han undersökt och diagnosticerad med tjocktarmscancer. Vainio undrade om han nu måste vänta på operation, när det var sådan rusning på sjukhusen. Läkaren lovade att även om det vore spetälska i omlopp så skjuts det här inte upp. Kirurgen Antti Kivelä beskrev den avlägsnade tumörens storlek som en kulstötningskula för män.

Vainio betonar att om han inte hade slutat supa 2018 hade han aldrig gått på något blodprov.

”Alko låg närmare än hälsocentralen. Där hade jag skaffat mig egna blodprov, suttit i gillestugan och avnjutit dem, betraktande Martti Innanens tavlor som han har målat åt mig.”

Pappa sade: ”Välkommen till musikbranschen”

Sin första sup fick Ilkka Vainio redan som 8-åring, när Irwin Goodman behandlade hans magont med konjak. Det onda försvann.

Intresset för sport har Ilkka Vainio ärvt av sin far och sina farföräldrar som hade många idrottare i släkten. Ilkka spelade basket och hade alltid tio i gymnastik och idrott på skolbetyget. Alkoholen hade också anknytning till idrotten. Han hörde på 1980-talet till det glada fotbollslaget FC Sorbus som uteslöts ur serien på grund av alkoholbruk.

”Jag behöver faktiskt aldrig mera dricka”


I tv-program med Ilkka Vainio kunde man tidigare se en sliten karl som såg äldre ut än han var och med händer som skakade. Hemma harmade han sig över att kläderna inte ville rymmas på.

”Alltför många jobb gick på bakfyllans konto. Alltför många framträdanden fördärvade jag med att vaka och dricka.”

Vid en kyrkokonsert som han ordnade i oktober 2018 i Esbo kyrka såg han Eino Grön i främsta bänkraden. Vainio sade: ”du legend, kom upp hit till altaret”, sedan berättade han för publiken om ett barndomsminne där sångaren i fyllan krupit omkring på alla fyra. Tillsammans sjöng de Juha Vainios sång Yksinäinen saarnipuu.

”Jag sade att den här mannen är 20 år äldre än jag men ser yngre ut, för han har slutat dricka. Bästa församlingsmedlemmar, också jag har beslutat sluta dricka.”

Publiken gav honom stående ovationer. Vainio tyckte det kändes bra, men tänkte ändå att han på kompisgängets traditionella resa till Cadiz i Spanien, till fabriken där de gör Veteranobrandy, kunde smaka litet. Vintern och våren före resan klarade han av utan sprit, men på flyget beställde han en miniflaska.

”Jag öppnade flaskan. Sen drack jag ändå inte, utan sade till grabbarna att jag tänker göra den här resan på nykter kaluv. Det blev en fin vecka med kompisarna. De andra drack, jag drack inte. Sen kunde jag konstatera att jag efter det här faktiskt aldrig mera behöver dricka.”

Den glada cancerkrigaren

Nu när Vainio inte endast har klarat av alkoholen utan också cancern, vill han sporra andra – och tacka. Återigen tackar han alla dem som skött honom och sina kompisar. Han har öppet berättat om sin sjukdom på sociala medier och offentligheten har också varit många till hjälp.

”Kirurgen Ranta-Knuuttila berättade om cancerpatienter som kom på undersökning uppmuntrade av mitt exempel. Man ska inte skämmas för cancer och man kan leva med den. Det lönar sig inte att sörja, för cancern får kraft av sorg och mörker. Jag har blivit en glad cancerkrigare.”

När Ilkka Vainio redan blivit nykter började han sköta om sin hälsa och efter cancern blev han allt mer övertygad. Han väger nästan 20 kg mindre än för fyra år sedan. Han har ändrat sina matvanor, minskat intaget av rött kött och ökat andelen grönsaker.

Det stör honom inte att andra dricker. Han har inte förlorat sin ’glada galenskap’, bara fått mera energi.

”På spelningarna säger jag ofta att bästa publik, nu är det Happy Hour på riktigt. Det finns sprit så det räcker till alla, för själv har jag slutat. Jag drar bara i mig av ert groggvirke.”

 

Tiina Pelkonen

foto Tomi Westerholm