Den lömska pankreascancern har dåligt rykte

På grund av att symtomen på cancer i bukspottskörteln är så diffusa upptäcks sjukdomen ofta alltför sent för kurativ behandling. De nya kombinationsbehandlingarna kan dock förlänga patientens liv.

Pankreascancer är en svår sjukdom som ofta redan har framskridit långt när den diagnostiseras. Den hinner bilda metastaser med obestämda symtom, eller rentav utan symtom, och upptäcks inte nödvändigtvis ens med bilddiagnostik. Därför har pankreascancer en dålig prognos och mortaliteten är nästan densamma som incidensen. Under de senaste decennierna har prognosen dock blivit bättre. Till det viktigaste med tanke på överlevnaden hör utvecklingen hos olika slag av cytostatikabehandlingar.

”Vi har fått nya kombinationsbehandlingar där man använder flera olika cytostatika, vilket har observerats ha bättre effekt än enskilda cytostatika”, berättar specialistläkaren i gastroenterologisk kirurgi Hanna Seppänen.

”Det är däremot problematiskt med kirurgisk behandling eftersom sjukdomen ofta upptäcks i ett skede där en operation inte gör någon nytta. Operationer är också annars förenade med besvärliga komplikationsrisker och därför måste patienten vara i tillräckligt gott skick före operationen. Kirurgi är sällan till någon hjälp, om man till exempel har metastaser i levern eller lungorna. Därför är det endast 10–15 procent av de drabbade som får operationsvård.”

Behandlingarna med miniinvasiv eller endoskopisk kirurgi utvecklas alltjämt. Det görs bland annat allt oftare robotstödda åtgärder. Vidare är det internationella studier på gång där man försöker utreda i hurdana fall metastaser kunde åtgärdas med radikalt syftande kirurgi i syfte att förlänga patientens liv. Patienten måste vara i tillräckligt god kondition för att klara behandlingen.

”Det huvudsakliga problemet är att pankreascancerfallen är så olika att det är svårt att typsätta dem för att finna den bästa läkemedelsbehandlingen. Vidare verkar det som om pankreascancercellerna på sätt och vis ligger och trycker inne i tumören, man talar om en stromakomponent. Gissningen är att ett slags nät av bindväv i tumören hindrar cytostatika från att nå sitt mål. Det här är teorier som kräver ytterligare forskning”, funderar Seppänen.

Pankreascancern är svår att identifiera

Den bakomliggande orsaken till pankreascancer är så mångfacetterad att sjukdomen är svår att förebygga. Det man vet är att fetma, tobaksrökning och alkohol ökar risken att insjukna. Inom primärvården är den besvärlig att identifiera och ofta avslöjas sjukdomen först när huden börjar bli gulaktig, vikten minskar signifikant eller man får fettdiarré. Med så dramatiska symtom tas man snabbt in på undersökning. Ofta har cancern i det skedet redan hunnit sprida sig.

Pankreascancer är en lömsk sjukdom också i det hänseendet att den i ett tidigt skede inte nödvändigtvis syns i bilddiagnostiska undersökningar.

”När man i efterhand har granskat patienternas tidiga bilder och försökt se om man har missat något tecken på cancer, har något sådant dock inte kunnat upptäckas. Ett forskningsområde är om AI eventuellt kunde finna tecken på cancer i bilddiagnostiken.”

Det behövs verkligen mycket forskning och forskningsresurser. Metoderna utvecklas, men avigsidan är att de nya metoderna ofta är dyra. Behovet av finansiering är stort, liksom i all cancerforskning. Just på grund av den dåliga prognosen är det viktigt att få fram flera metoder att ge patienterna bättre hjälp än hittills.

Tidig diagnos som forskningsämne

Ett viktigt forskningsämne med avseende på pankreascancer såväl i Finland som på annat håll i världen är tidig diagnos. En aktiv studie som inleddes 2015 vid Helsingfors universitet gäller odling av pankreascancerceller. Målet är att utveckla odlingstekniken för att på det sättet få bättre möjligheter till individuell behandling.

Det är viktigt med samarbete mellan forskare och kliniker. Hanna Seppänen verkar inom den enhet på Helsingfors universitetssjukhus som behandlar tumörsjukdomar i övre magen. Utöver operativa behandlingar forskar hon.

Cancer med dålig prognos är en stor chock för patienten och de närstående

”Det kräver ett jämkande att få rytm i arbetet, för det måste bli tid över för forskningen. Hos oss i Mejlans har vi en mycket forskningsvänlig atmosfär. Vi har gemensamma projekt på gång mellan universiteten och ett gott samarbete med olika organisationer.”

”Ett av mina forskningsämnen rör olika slag av adjuvanta läkemedelsbehandlingar. Målet är att finna läkemedel som till exempel fungerar tillsammans med cytostatika. Vi försöker också utreda hur kirurgin kunde göras ännu säkrare. Det vore bra att förbättra helheten av läkemedelsbehandling och operativ vård genom att undersöka tidpunkten för olika behandlingsåtgärder. Vi har till exempel hos våra egna patienter kunnat konstatera att cytostatikabehandling som ges före kirurgi ger stockningar i blodkärlen, vilken förkortar den förväntade livslängden. Därför ges de patienter som är med i studien randomiserad profylaktisk terapi, dvs. blodförtunnande läkemedel”, berättar Seppänen.

Möjlighet att hjälpa patienter

Cancer med dålig prognos är en stor chock för patienten och de närstående. Också ur läkarsynpunkt kan patientarbetet som värst vara tungt i de fall där man inte kan erbjuda radikal behandling. Då har man stor hjälp av samtal med andra inom arbetsgemenskapen och av att i sitt eget liv under fritiden fokusera på sådant som ger glädje, såsom familjen och hobbyer. En gnista av hopp ger å sin sida att det ändå alltid finns något man kan göra för att hjälpa patienten. Palliativ vård förlänger livslängden och målet är också att lindra symtomen.

”Mitt jobb är att berätta den dåliga prognosen för patienten. Där finns inga genvägar, man måste bara vara ärlig och berätta vad som kan göras. Målet är också att ge en högklassig vård i livets slutskede, det är viktigt. Slutfasen vid pankreascancer kännetecknas av smärtor och det är viktigt att de behandlas, därför måste man aktivt samarbeta för att åstadkomma en individuell smärtlindring.”

Ibland kan patienter söka ytterligare hjälp från något privat cancersjukhus eller från utlandet, när den offentliga hälso- och sjukvården konstaterar att den inte kan erbjuda radikalt syftande behandling. En del patienter söker sig annanstans för att utreda vilka alternativ det finns.

”Ifall läkemedelsbehandlingen skjuts upp med till exempel ett par veckor, kan det hända att patienten söker sig till privat vård eller utomlands. I behandlingen av pankreascancer är det dock till patientens fördel att behandlingen är koncentrerad och det följaktligen finns ett bättre kunnande.  I Finland har behandlingen koncentrerats till universitetssjukhusen, vilket har fungerat bra”, betonar Seppänen.

Efter diagnosen varierar patientens livslängd beroende på behandlingarna och hur spridd sjukdomen är. Om man kan behandla patienten kirurgiskt i kombination med cytostatika kan det innebära flera år till i livslängd. Finns det mycket metastaser, talar man i allmänhet inte längre om år. Alltid finns det förstås människor vars sjukdom inte följer statistiken.

Inom den offentliga hälso- och sjukvården har cancersjukdomarna en bred stödservice. Utöver läkarna och sjukskötarna finns det psykologiskt stöd att tillgå och också till exempel kostråd.

”Det kamratstöd som Cancerorganisationerna tillhandahåller är värdefullt. I vården i livets slutskede strävar man efter att använda hemsjukvård och målet är att patienten alltid ska ha ett telefonnummer att ringa till vid behov. Många upplever det också viktigt att få tala med en sjukhuspastor.”

Text  Arja-Leena Paavola

Bild  Eeva Anundi