Cancer som gäst i parförhållandet

"Det kan när som helst hända vad som helst i livet", påpekar Suvi Laru, verksamhetsledare för Parrelationscentret Kataja. "Det lönar sig att lära sig njuta av de små stunderna i vardagen."

Suvi Laru menar att livet inte kan vara bara sjukdom, inte ens då sjukdomen känns helt förkrossande.

Parrelationscentret Kataja erbjuder tjänster för helt vanliga familjer, men speciellt för familjer där någon familjemedlem har insjuknat allvarligt. Det är alltid en stor kris för hela familjen när en familjemedlem blir sjuk.

”Både den som blivit sjuk och maken eller makan behöver stöd för att hantera krisen”, betonar Laru.

”De befinner sig ofta i olika faser av krisen och har inte nödvändigtvis lätt att förstå varandra.”

Det behövs både stöd för en själv och för båda tillsammans. Ibland tror den som blivit sjuk att sjukdomen är hans eller hennes egen sak, men när en i familjen blir sjuk rör det alltid hela familjen.

Vad behöver man då för stöd när man blir sjuk? Människor behöver ofta råd om hur man tar upp svåra frågor med sin make eller maka.

I ett parförhållande är det viktigt att kunna tala om känslor, rädsla, sorg… att dela känslor och tala om dem stärker närheten. Människor kan inte välja vad de känner, men det är viktigt att identifiera och verbalisera känslorna.

En allvarlig sjukdom är en kris, och i en kris har människan ofta starka känslor. Krisen kan delas in i olika faser och i de olika faserna upplever man olika känslor – och ofta kan de växla mycket snabbt.

”Många blir lättade redan av att få veta att det är helt normalt med de olika känslorna.”

”Visst kan cancersjukdomarna vara mycket olika och behandlas olika, och inverkan på parets eller familjens liv variera. Behandlingarna kan vara tunga eller lätta, orsaka smärta eller illamående, förändringarna i livet kan vara helt små eller så måste kanske den ena av makarna helt bli omhändertagen av den andra. Vissa sjukdomar tillfrisknar man ifrån, andra är kroniska, det vill säga de följer en resten av livet. Då måste man också anpassa sig till den fortsatta osäkerhet som sjukdomen orsakar.”

Det lönar sig att tala öppet om sjukdomen

Det är också viktigt att tala med barnen om att man blivit sjuk. Det är bra att också berätta för andra närstående, på arbetsplatsen eller på barnens daghem och i skolan. Många tänker att sjukdomen inte rör utomstående, men ofta påverkar den också utanför familjen, och situationen i familjen kan komma till synes till exempel i att barn och unga reagerar. När ett barn börjar reagera kan man då koppla det till förälderns sjukdom. Barnet kan också börja reagera mycket senare, när de vuxna redan har behandlat frågan och gått vidare.

Den sjuka föräldern kan tänka att den kan överföra föräldraskapet på den andra och själv bara vara sjuk. Om det finns två föräldrar i familjen, är det dock viktigt att båda håller kvar sin roll som förälder, trots att den ena tillfälligt får bära huvudansvaret för barnets vardag.

Parförhållandet får inte heller förvandlas till ett omsorgsförhållande, utan båda ska vara jämbördiga i förhållande till varandra.

”Det är också viktigt att båda har något eget, till exempel en egen hobby, och man ska upprätthålla kontakterna till sina egna sociala nätverk”, tipsar Laru.

Det lönar sig att be närstående om hjälp. Om någon till exempel för barnet till daghemmet eller hämtar med mat till kvällen, ger det inte bara tid för litet vila, utan också barnet en chans att prata med en vuxen utanför familjen.

Livet före och efter

En allvarlig sjukdom är alltid en vattendelare, varefter man har livet före och livet efter. Sjukdomen behöver inte nödvändigtvis förändra en människa helt, men får en ofta att fundera över sina egna värderingar, hurdant liv man vill leva.

Vid en kris vill man ofta snabbt ändra på saker och ting, men då ska man trycka på bromsen och ge sig själv – och också maken eller makan – tid att bearbeta saker och ting. Det kanske inte ser likadant ut några månader senare.

”Det lönar sig inte att fatta andra stora beslut samtidigt”, betonar Laru.

En allvarlig sjukdom får en ofta att fundera på om man vill leva så här resten av sitt liv eller om man vill ha en förändring. Det är kanske första gången vi märker att livet inte är oändligt.

Chattjänster och tjänster per telefon

Parrelationscentret Kataja har webbtjänster med låg tröskel, alltså olika jourchattar och tidsbokningschattar där man antingen kan tala med en sakkunnig om utmaningarna i parförhållandet eller i en gruppchat där samtalet lotsas av en frivillig. Man kan också tala med en yrkesutbildad person per telefon.

”Chatten är behändig eftersom man kan skriva dit även om resten av familjen är närvarande och skulle höra om man talade i telefon.”

Parrelationscentret Kataja ger dessutom utbildning och håller föreläsningar och på centrets webbplats finns det mycket information om till exempel hur sjukdomen inverkar på parförhållandet. Kataja samarbetar med många organisationer, till exempel med Cancerorganisationerna.

Coronaåret fyrdubblade kontakterna till Parrelationscentret Katajas lågtröskeltjänster, vilket visar att den ökade samvaron med familjen också har medfört utmaningar för parrelationerna. Naturligtvis finns det också många familjer där den ökade samvaron har varit positiv och förenat familjen.

”När tjänsterna på grund av coronaepidemin allt mera har gått över till nätet, har det å andra sidan också gjort det lättare att ta kontakt och att delta i föreläsningar runt om i Finland”, gläder sig Laru.

Maarit Rautio
Foto Eeva Anundi