Gå direkt till innehållet

Terminalvård

Terminalvård betyder vård av en patient som lider av en svår sjukdom och som befinner sig i en situation där den kurativa behandlingen har avslutats. Den döende patienten lämnas inte ensam med sina symtom även om man inte mera kan påverka sjukdomens avancemang.

Syftet med terminalvården är att erbjuda fortgående och trygg vård så att patientens människovärde och individualitet respekteras. Vid terminalvård tar man även de anhöriga i beaktande.

Beslutet om att avsluta den kurativa behandlingen fattas av läkare inom specialsjukvården. För att patienten kan flyttas till terminalvård behövs det alltid en remiss från den vårdande läkaren. Det kan vara till exempel hemsjukvården eller hospicehemmet som står för terminalvården.

Var kan patienten få terminalvård?

En döende patient kan vårdas i sitt eget hem, på hälsocentralen, på ett hospicehem eller på sjukhus.

Om patienten får terminalvård i sitt eget hem är det patientens anhöriga och vänner som sköter om hens grundläggande behov. För den medicinska vården ansvarar hemsjukvården. Vid behov får patienten hjälpmedel, såsom en sjukhussäng eller en smärtpump, hem till sig.

För att patienten ska kunna vårdas hemma krävs det en vårdplan där läkaren och hemsjukskötarna tillsammans har definierat vad som ska göras i olika situationer. Också patienter som är i mycket dålig kondition kan vårdas hemma.

Ett dagsjukhus, som det till exempel finns på Terhokoti i Helsingfors, kan underlätta hembaserad palliativ vård. Där har patienten möjlighet att varje vecka träffa andra patienter, sjukskötare och läkare. Samtidigt får de anhöriga och vänner, som tar hand om patienten hemma, en möjlighet att vila sig.

Om det inte är möjligt att ordna terminalvård hemma, får patienten vara antingen på hälsocentralen, hospicehemmet eller sjukhuset. Många tas in på avdelningen, när symtomen förvärras eller det blir alltför svårt att röra sig eller tvätta sig hemma. Avdelningsvård är ett bra alternativ även när det är för utmattande för de anhöriga att vårda den svårt sjuka patienten hemma.

Ett hospicehem är en vårdanstalt dit man kan söka sig med en läkarremiss och betalningsförbindelse av kommunen eller som privatpatient.

I Finland har vi fyra hospicehem:

Vad händer inför döden?

En obotlig sjukdom och medvetenheten om den annalkande döden påverkar oundvikligt känslor och tankesätt. Patienten och hens anhöriga är rädda för det som de står inför och ångestfyllda av allt som redan skett.

Att vara sjuk kan betyda att man känner sig hjälplös inför sin sjukdom och förlorar sin autonomi och funktionsförmåga. En obotlig sjukdom är en börda i sig, och symtom som gör livet besvärligt orsakar ännu mera lidande.

En långt framskriden sjukdom är förknippad med många symtom som kan behandlas med hjälp av medicinering. Det vanligaste symtomet hos en cancerpatient är smärta. Det finns ändå många effektiva sätt att lindra smärtan. En del av cancerpatienterna upplever ingen smärta under sin sjukdom.

Cancersmärta

När sjukdomen avancerar, kan patientens tankesätt och till och med personlighet förändras drastiskt. Förändringarna i ämnesomsättningen och de skador som cancern förorsakar kan förändra patientens beteende. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa nya drag beror på sjukdomen och inte reflekterar patientens verkliga känslor.

Inför den annalkande döden känner sig många ångestfyllda och deprimerade. Om de anhöriga lyckas förhålla sig normalt till situationen, minskar ofta patientens ångest. Patienten och hens anhöriga kan få stöd av vårdpersonalen, sjukhusprästen och stödpersonerna inom terminalvården. De psykiska symtomen kan också lindras med hjälp av läkemedel.

Det är sällan som man exakt kan förutspå hur länge patienten kommer att vara i terminalvård. På grund av de utvecklade behandlingsmetoderna kan patientens allmänna kondition vara relativt god länge. Den kan dock svika abrupt, vilket snabbt kan leda till döden. Döden i sig är ofta en lugn stund som inte är förknippad med något skrämmande.

När döden kommer

Vilka praktiska arrangemang behöver man ta hand om genast efter döden?

Om den avlidna har varit i hemvård, är det viktigt att ringa den jourhavande hemsjukskötaren. Hen kommer till den avlidnas hem och hjälper med de nödvändiga åtgärderna. Sjukskötaren ber också läkaren komma och bekräfta döden. Det är ingen brådska, utan läkaren kan komma ännu följande morgon. Polisen eller ambulansen behöver man inte ringa efter. Man kan be gårdskarlen eller personalen på fastighetsservicen att hala flaggan på halv stång. Den avlidna kan köras till bårhuset genast efter att läkaren har varit på plats, men det är ingen brådska, utan hen kan också stanna hemma över natten.

Från hälsocentralen, sjukhuset eller hospicehemmet ringer man till de anhöriga när patientens tillstånd börjar försvagas. Efter döden kan de anhöriga ta avsked av den avlidna i lugn och ro innan hen flyttas bort.

Den vårdande läkaren utfärdar ett begravningstillstånd och skriver ut en dödsattest. Därefter sänder hemsjukvården, hälsocentralen, sjukhuset eller hospicehemmet dödsattesten till Befolkningsregistercentralen, som förmedlar budet till de flesta myndigheterna.

Patienter som varit i terminalvård obduceras inte, eftersom dödsorsaken oftast är klar. Endast i fall av arbetsrelaterade sjukdomar bör man göra en rättsmedicinsk obduktion.

De anhöriga kan ta hand om begravningsarrangemangen självständigt eller tillsammans med begravningsbyrån eller församlingen.

Minneslista för anhöriga (på finska) är tillgänglig på Fpa:s webbsida

 

Källor

Hänninen, Juha (2015) Saattohoito-opas. Helsinki: Etelä-Suomen Syöpäyhdistys.