Andra behandlingsformer vid cancer

Andra behandlingsmetoder hör vanligen till adjuvant terapi som ges i samband med operations-, strål- och cytostatikabehandling. Adjuvant terapi har ofta färre biverkningar än till exempel cytostatikabehandlingen.

Nya behandlingsmetoder mot cancer utvecklas aktivt. Under de senaste åren har man till exempel utvecklat läkemedel som baserar sig på cancercellernas biologi samt immunologiska läkemedel. Många av de nya läkemedlen är så kallade riktade läkemedel som verkar mycket specifikt på ett visst protein eller en viss molekyl.

I vissa cancertyper utnyttjar cancercellerna kroppens egna hormoner i sin tillväxt. Hormonbehandlingen bygger på att förhindra denna funktion. Man strävar alltså efter att förhindra produktion och påverkan av denna hormon som är så livsviktig för cancern.

Hormonbehandling är riktad läkemedelsbehandling. Hormonbehandling används till exempel vid behandling av bröstcancer, prostatacancer, sköldkörtelcancer och cancer i livmoderkroppen. Hormonerna reglerar starkt även den normala tillväxten och utvecklingen i de ovan nämnda organen.

Hormonbehandlingarna planeras alltid individuellt och de kan ha mycket varierande effekter hos olika patienter. De påverkar också nivån av könshormoner hos patienten och kan ge upphov till övergripande symtom. Till exempel läkemedel som förebygger östrogenets funktion framkallar klimakteriebesvär som beror på brist på det kvinnliga könshormonet. Symtomen kan dock lindras.

Jämfört med cytostatikabehandlingen är hormonbehandlingarna väl tolererade. Hormonbehandlingen är vanligen långvarig. Den pågår ofta i flera år, i några fall under patientens hela livstid.

Riktade läkemedel eller så kallade biologiska cancerläkemedel innebär riktad läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns olika riktade läkemedel. Bland annat läkemedel som förhindrar tillväxten av blodkärl i cancertumörer, terapeutiska antikroppar och läkemedel som förhindrar funktionen hos en viss gen i cancercellen är riktade läkemedel.

Riktade läkemedel riktas mot en viss funktion eller ett visst ämne i cancercellen. Fördelen är ofta att de har färre biverkningar än cytostatika och strålbehandling, eftersom läkemedlet påverkar främst cancercellerna. Allt oftare bygger effekten på en cancermedicin på särskilda avvikelser som förekommer i cellstrukturen och -funktionen hos en viss tumörtyp.

Riktad läkemedelsbehandling ges oftast tillsammans med cytostatika eller hormonal cancermedicinering. Riktade läkemedel används nuförtiden till exempel vid behandlingen av bröstcancer, cancer i lymfvävnad och tarmcancer.

Riktade läkemedel lämpar sig inte för behandling av alla cancertyper. Till exempel ett riktat läkemedel som endast verkar på en viss genfunktion fungerar bara om denna gen är aktiv i cancern i fråga.

Immunoterapi eller immunologisk cancerbehandling är en grupp av olika metoder där man strävar efter att förstöra cancercellerna genom att påverka immunsystemet på olika sätt.

Vid immunoterapi försöker man effektivera kroppens eget immunförsvar och därigenom få den att anfalla cancercellerna. Vid immunoterapi kan patienten också ges ämnen eller celler som förstör cancercellerna.

Idag undersöker och utvecklar man immunologiska cancerbehandlingar aktivt.

Under de senaste årtiondena har terapeutiska antikroppar utvecklats mycket aktivt.

Vid behandling av cancer har antikropparna många verkningssätt. Antikroppar som är utvecklade mot cancervävnaden kan binda sig till markörer (antigener) som ligger på cancervävnadens yta. På det sättet använder man antikropparna till att markera cancercellerna så att immunförsvarets celler kan förstöra dem eller aktivera en inre mekanism som leder till cellernas död.

Antikropparna kan också förhindra olika tillväxtfaktorer som bidrar till cancertillväxten. Med hjälp av antikroppar kan man också transportera toxiska ämnen (cytostatika eller radioaktiva molekyler) in i cancercellerna. Då tar de friska cellerna mindre skada.

Många antikroppsbehandlingar är mycket väl tolererade.  De vanligaste biverkningarna är feber, frossbrytningar och eksem.

Interferoner är proteiner som verkar på liknande sätt som hormonerna. Kroppens egna celler utsöndrar interferon. Vid behandling av några cancerformer kan man använda enbart interferon eller använda det tillsammans med andra cancerläkemedel.

Vid interferonbehandling injiceras läkemedlet oftast under huden eller i muskeln. Behandlingstiden är oftast flera månader, till och med flera år. Patienten kan injicera läkemedlet själv. Interferonbehandlingen används till exempel vid behandling av lymfom och melanom. Interferon är en immunologisk behandlingsmetod där man strävar efter att förstöra cancercellerna genom att aktivera kroppens egen försvarsmekanism.

Interferonbehandlingen kan förorsaka biverkningar som liknar förkylningssymtom. Också feber kan förekomma. Biverkningarna är många och de varierar stort.